Jag har nu lyckats sova utan min medicin i flera nätter! Och jag har kommit på varför jag mådde dåligt. Sömnmedicinen som jag tog är beroendeframkallande (jag har vetat om det och nu betyder det att jag varit beroende av den dem senaste åren) och nu när jag försökt vänja mig av med den så skrek kroppen efter den. Men nu har det börjat lägga sig lite, väldigt skönt!
Det har varit dåligt med promenader och att röra på sig. Det har varit jobbigt nu när jag inte varit på topp. Men igår så körde jag cardio i 30 min! Kändes riktigt bra!
Och nu är det helg och jag tänker bara slappa och återhämta mig för en ny vecka.
Maten fungerar okej, har ändrat ytterst lite denna veckan och försökt kämpa mig igenom det. Men jag tror att jag kommer att få ändra lite av det permanent för att det ska fungera för mig.
Tankarna är kvar och spökar och har sig. Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna få nån klarhet i det. Jag drar mig för att sätta mig ner och försöka nysta upp det. Kanske är jag rädd för vad svaret kommer att bli... Är jag beredd på att lyssna till mitt förnuft och inte bara gå på en känsla? Vad är det jag vill och vad är det jag borde göra för att det ska bli så bra som möjligt för mig?!