Allt är mer komplicerat än vad man tror. Man ser bara en tiondel av sanningen. Det finns miljoner följder för vartenda val man gör.
Man kan förstöra sitt liv närhelst man vill, men följderna kan dröja 15, 20 år... Utan att man nånsin förstår varför och man får bara en chans.
Det påstås att ödet inte finns, men det gör det - man skapar det själv.
Världen lever vidare i all evighet - vi är bara här en bråkdels sekund.
Länge är vi döda eller ofödda, men under vår livstid väntar vi förgäves - och kastar bort årtal - på samlat, brev, blickar, önskningar - från någon eller något som ska ge allt en mening, men det kommer aldrig.
Så vi ägnar oss åt att ångra oss, eller hoppas att något positivt ska hända. Någonting som ska kunna få oss att känna oss delaktiga, hela, älskade.
Ärligt talat...
Så är jag jättearg.
Ärligt talat...
Så är jag skitledsen.
Ärligt talat...
Så har jag kännt mig så jävligt sårad så jävla länge - och lika länge har jag låtsats att jag mår bra, för att orka.
Jag vet inte varför. Kanske för att ingen vill höra om min förtvivlan... eftersom alla har sin egen.
