Igår skulle jag öva på att vara ensam och det gick inget vidare. Eller ja det beror på hur man ser på saken. Ensam var jag ju, men bra var det inte.
Kvällen slutade med hetsätning och sen kräkning.
Så jo ja, jag var ju ensam, mådde piss dåligt med massa ångest, men jag åkte inte iväg till någon eller ringde efter någon!
Idag är det en sådan där dag.. En varför dag..
Varför har jag vikt problem?
Varför är inte jag nöjd med mitt utseende?
Varför klarar inte jag av att vara ensam?
Varför måste jag ha Borderline?
Varför kan inte jag få känna mig frisk?
Varför måste "allt" drabba mig?
Varför måste jag ha beroende problem?
Varför kan inta jag få vara som alla andra?
Varför kan inte jag vara mer rak och riktig?
Varför måste livet kännas så svårt?
Varför kan inte jag ha mer energi och vara piggare?
Varför kan inte jag vara starkare än vad jag är?
Varför måste mitt huvud spela mig en massa spratt?
Varför måste alltid jag krångla till saker?
Varför...
Varför...
Varför...
Känns som om jag kan fortsätta i all evighet.
Jag borde inte tänka så mycket på allt negativt utan fokusera på det positiva, men det är inte alltid så lätt. Jag har svårt att se positiva saker.
Börja tappa hoppet igen.
Och nu slog mig tanken, är det pga att jag tagit bort en av mina mediciner som jag känner såhär? Eller hade det kommit ändå?
Bara en massa frågor och som vanligt ingen som kan ge mig svar.
Nu ska jag iaf göra mig i ordning för att åka iväg till mitt möte i Karlskrona!
Over and Out!