Det går framåt

Har ju helt glömt bort att skriva att jag är medicinfri nu!!!
Från den 17 december har jag varit medicinfri! Så snart två veckor!
Och allt verkar gå bra! Inte märkt någon större skillnad ännu iaf.
Så min plan om att vara medicinfri till årets slut har ju gått bra, det är alltid nått!

Nu är det snart nyårsafton som planeras med en mindre fest. Så imorgon blir det lite städning och handling inför den.
Dock finns inte så mycket pengar för att planera något större, men det får va som det är. Lite trist men men.
Vi hade inte ens råd att köpa julklappar åt varandra denna julen.
Men vi sa vi skulle fira vår årsdag i maj lite extra istället!

Tänk att tiden går så fort!! 31:e Maj så har jag och min älskling varit tillsammans ett år redan!!
Och jag älskar honom mer och mer för varje dag!
Det finns alltid lite små tjabb och tycka olika, det gör det nog i alla förhållanden (!) men så bra jag har det med min älskling har jag aldrig haft det!
Och alla underbara känslor jag känner för honom har jag inte känt innan!! *lycklig* <3

Tycker det är synd att inte alla kan få känna det jag känner.
Denna värme, lycka och stolthet jag känner är underbar!!

Älskar dig baby, nu och för alltid!! <3

Nu är julen över

Nu är julen "äntligen" över. Tycker att julen mest har blivit en stressande och dyr tid. Vad hände med att julen var lugn och mysig? Eller tillhör det bara barns tankar...
Drygt en vecka kvar tills vi går över i år 2013 ! Hoppas att nästa år kommer att bli ett bra och händelserikt år!

Nu känner jag mig trött och utmattad efter all stress som denna månaden har gett, hoppas på lite välbehövlig vila för att imorgon eventuellt åka till Kristianstad med älsklingen och kära Mor!
God natt och sov så gott!!

P.S Jag har världens underbaraste och snyggaste pojkvän i världen!! Så ni vet!
Vet inte vad jag hade gjort utan min älskling, eller ens vart jag varit idag! Massa pussar till dig sötis!!

God Jul

Kärlek

Kunde hålla LCHF i ca 2 veckor, sen var det dags för ett återfall igen.. Och det tycks alltid bli återfall när jag är hos min kära mamma. Har svårt att stå emot hennes underbara bullar tillexempel!
Men men, nu är det dags för att återigen försöka ge sig på LCHF igen!
Kämpa, kämpa, kämpa!!!

Idag har mitt hjärta och jag varit tillsammans i 4 månader! Tiden går så fort!
Igår var vi på bio och tittade på Hypnotisören, väldigt mysigt att gå på bio tycker jag <3 data-blogger-escaped-b=""> och hjärtat klarade väldigt bra av att gå på bio med mig!!
Stolt över honom!

I förgår var jag duktig och städad hela huset i stortsätt men fy vilken värk jag fick i mina armar. Det sitter fortfarande kvar.
Irriterande att inte kunna göra vanliga saker utan att få ont.

Denna månaden unnande jag mig att köpa nya produkter till ansiktet! Och dem är väldigt sköna och känns som om dem gör nytta med! Nöjd!
Men varför ska allt vara så dyrt?
Och varför räcker pengarna aldrig till till det man vill?
Haha är detta livets stora frågor tro?!?

Roligt att rida!!

Hej igen!
Ridningen gick bra! Jag har nu ridigt 4 gånger och för varje gång går det bättre och bättre!! Och roligt är det med! Efter varje fredag längtar jag till nästa fredag då det är dags för ridning igen!!

Och nu till tråkig/jobbig sak.
Sitter med ångest just nu. Har vägt mig idag och det medförde inget positivt besked. Jag blir så trött.
Nu har jag ändå lyckats hålla LCHF snart en vecka, men har ändå gått upp. Kanske man går upp lite i början igen men det känns riktigt jobbigt. Jag blir ju inte direkt sporrad att fortsätta kämpa på.... men jag måste!
Jag måste... nej så säger man inte, utan jag BEHÖVER fortsätta kämpa!
Jag vill inte vara tjock!! Jag vill gå ner i vikt och må bra!!
Så idag har jag bett en bön om styrka och kraft att klara detta nu! Inte sen, nu!!
Hatar att ha ångest över min äckliga kropp. Alla kläder sitter riktigt illa och jag mår dåligt av att titta på mig själv.
Även om jag har en helt underbar man vid min sida som säger att jag är vacker och fin med mina "kvinnliga former" så är det inte så jag vill se ut...
Jag måste fortsätta att kämpa nu!
Tankar som att LCHF kanske inte är rätt kost för mig har slagit mig, vi får se hur det blir.

Ångest

Idag ska jag testa på att börja rida på ridskola. Och jag är sjukt nervös med ångest. Hade det inte varit för att L ska med så hade jag nu backat ut som vanligt!!
Hatar att utsätta mig för sådant här. Jag vet att inget farligt kan hända och att det bara är min hjärna och kropp som tror att det är "farligt".

LCHFn går inget vidare. Vi som skulle vara så duktiga och köra på lchf igen efter vår "semester" misslyckades. Vi höll det i 3 och en halv dag, sen blev det en pizza och godis frossa.
Försökte åter igen gå tillbaka till lchf efteråt men får återfall med godis frossa.
Godis är gott, det är ett faktum!!
Men jag vet också att det inte är bra för kroppen att stoppa i sig sådan skit, ändå är det så svårt att välja bort det.
Men men, det är bara att försöka vidare och inte ge upp!
Någon dag ska väl jag med lyckas!!

Nya tag igen

Igår (måndag) ansåg vi att semestern är slut och vi tar nya tag med LCHF.
Gårdagen bjöd på grillning (vi åt kycklingfile och sallad med fetaost) med trevliga vänner och film.
Vännerna köpte lite snacks till filmen men vi höll oss undan det och det gick bra!
Idag har vi ätit en kyckling och broccoli gratäng och avslutat kvällen med lite "jordgubbs cheesckakes glass" självklart utan dem sockriga ingredienserna!
Fast idag har inte min mage varit på topp alls, varit på toa ett antal gånger men det verkar har lugnat ner sig nu på kvällen.
Jag kan ju hoppas på att jag slipper dem värsta omställningsbesvären denna gången!!

Vägde mig i måndags innan frukost och denna semestern som jag haft nu i ca 2 månader har resulterat i en viktuppgång på ca 5 kg.
Så nu väger jag 85 kg igen, så det är dags att börja ta tag i det!
Tur som är så har jag en underbar man som hjälper mig och stöttar mig i mitt LCHF val! <3 br="br">
Imorgon är det dags för DBT-möte igen! Är nu cirka 4 veckor sen då det varit semester. Och även jag tog mig lite "semester" och gjorde inte min dagliga läxa som skulle göras och det kommer jag nog få lite "skällning" för imon. Men det får jag ta då jag gjorde det valet.
Men ska bli skönt att komma igång med rutinerna igen!
Och i slutet av augusti så sätts gruppen igång igen!

Idag har mamma varit och hälsat på oss och tittat på huset för första gången! Hon tyckte det var väldigt fint. Och jag kan inte beskriva hur nöjd jag själv är med huset som vi nu bor i!
Känns helt underbart!

Lägger upp en liten bild på husets utsida till att börja med då vi inte är riktigt färdiga med insidan ännu!
Tycker att det är ett perfekt litet sött hus!

Nu är det hög tid att släcka mobilen för denna dagen och lägga mig tätt intill min älskling och njuta av ännu en underbar natt bredvid honom!

Underbart!

Livet fortsätter att vara fantastiskt! Jag lever som i en underbar saga, trodde aldrig det var möjligt för mig att få känna detta jag känner!

Och just nu när jag skrev detta så hörde jag en fjutt från min älskling som ligger bredvid. Ändå är allt helt underbart!
Känns så skönt att allt kan vara så naturligt!

Och idag har vi pratat en massa, vi börja bli riktigt bra på att öppna oss och dela med oss av vårt innersta.
Känns helt underbart!

Okej, nu ska jag inte skryta sååå mycket mer om mitt fantastiska och underbara liv!

LCHF: Går inte riktigt så bra som jag vill och hoppats på.
Dagarna börjar bra, alltid lchf frukost och lunch.
Men det är sedan på sen eftermiddag/kvällen som suget efter annat sätter in. Och jag ska erkänna att det är svårt att stå emot och oftast blir det "dåliga" saker som slinker ner. Och detta har då resulterat i att jag gått upp några kilo nu den sista månaden. Och det är ju aldrig kul.
Men men, nu på sommaren och under min "semester" så orkar jag inte tänka och kämpa lika mycket som innan. Men sen så är det bara att hoppa på att igen!

Och allt med att bo i hus är roligt! Fast det finns så mycket jag skulle vilja göra och orka med så finns det inte alltid kraft eller tid till det. Men jag får ta det lite som det kommer. Men jag kan vara lyckligt lottad som har en sådan underbar man vi min sida som ställer upp! <3 data-blogger-escaped-br="">Tänkte snart försöka lägga upp lite bilder på huset!

Och annat roligt är att jag idag har besiktigat och lämnat ifrån mig mina nycklar till min gammal lägenhet! Och tro det eller ej så gick den igenom utan anmärkningar eller att jag fick betala något! Och det känns helt underbart och som en sten som lyfts från mina axlar!
Nu kan jag äntligen släppa den gamla lägenheten och mitt gamla liv som tillhörde den!
Nu är det ett "nytt" liv med nya kunskaper och möjligheter!

Dessutom så fick jag idag äntligen mitt beslut på fortsatt sjukskrivning! Och även det har varit en sten från mina axlar!
Så snart så svävar jag väl iväg!!

Jag älskar mitt liv med min man på våra rosa små moln!!

Men en sak som bekymrar mig endel är min ekonomi. Har dragit på mig lite skulder nu och det tynger mig endel. Försöker att inte grubbla på det allt för ofta men det dyker gärna upp i huvudet...
Men jag vet att jag kommer att klara av att betala av allt, bara det att det tar tid. Och min otålighet om att vänta kvarstår. Hatar att vänta på saker och ting, vill att allt ska ske snabbt och sen vara över.
Men jag vet att det inte finns något jag kan göra åt det just nu, utan jag måste bara vänta och låta tiden gå.

Nu ska jag släcka mobilen för den här dagen och krypa tätt intill min älskling och somna i hans underbara famn!
Jag älskar dig!! Du är fantastisk och underbar!! <3 data-blogger-escaped-p="">

Jag lever!

Hej och hå vad det går!!
Livet är underbart!!! Jag har äntligen träffat den rätta för mig och mitt liv! <3
Dessutom har vi flyttat ihop i hus!!

Behandlingen flyter på bra! Nu är det sommar uppehåll till augusti, sen börjas det igen! Tror inte jag har så mycket kvar nu. Livet känns mycket lättare och underbart!
Är det lagligt att få vara så här glad och lycklig!?

På morgonen när jag går ut och titta mig omkring i min fina trädgård så kan jag inte låta bli att le!
Jag bor här!
Jag bor här med min man!!

Ja jag är lycklig! Trodde aldrig den dagen skulle komma, eller iaf så var den långt långt borta. Men här är den!!

Och oj vilken skillnad det är på Dolly! Hon stormtrivs! Hon springer ut och in och ser väldigt glad ut! Hon hämtar själv leksaker innifrån sin korg och dra ut på gräsmattan och leker! Helt underbart att se <3

Att ligga i sängen på kvällarna bredvid den man älskar är en otrolig känsla! <3
Att få somna tätt inslingrade i varandras famn är en lycklig och varm känsla!
Nu, nu, nu är det vår tid! Äntligen kan vi få vara glada och lyckliga!

Och om ni inte redan fattat det så skriver jag det igen:
JAG ÄR GLAD OCH LYCKLIG!!!
Livet leker som en en dans på rosor och jag bara njuter!!!

Jag blundar

Kunde inte hitta texten så idag blir det bara en video

Utanförskap

Idag har det varit grupp DBT i Karlskrona. Fick en känsla av utan förskap idag, dem andra tjejerna pratar på och verkar ha kommit varandra lite närmare. Jag förstår inte varför inte jag lyckas med det. Kan vara lite av den anledningen att jag kommit längre än vad dem andra har gjort.
Men jag får ofta känslan av att det är mig det är fel på, att jag är ful, äcklig eller otrevlig och därför vill dem inte prata med mig.
En händelse igår var tex, att dem stod och pratade om kristendomen och konfirmation. Om att dem flesta gjorde det för presenter och pengar och att man ska ifrågasätta det som man får lära sig under en konfirmation. Och ja visst, alla får tycka olika och ha åsikter. Men jag ser att dem kollar på mig och mitt kors jag har runt halsen, men dem frågar inget. Jag vet att dem vet att jag är kristen, men dem väljer att inte ta in mig i samtalet. Och att försöka få en syl i vädret när dem kommit igång att snacka är nästan omöjligt.

Ett annat exempel är från idag. Vi stod ute och rökte och pratade om en sak vi tagit upp inne i gruppen och tjejerna pratar på som vanligt och jag känner att jag vill vara med i samtalet och bidra med min erfarenhet. Men även här blir jag inte insläppt i samtalet. Försökte börjar prata två gånger men så fort jag öppnar munnen och ska säga något så fortsätter nån av dem att prata vidare.
Inte konstigt att man känner sig utanför?

Nya tag

Nu har det varit några jobbiga dagar igen, mycket tankar och känslor som dyker upp i helt fel stunder. Men idag känns det bättre!

Och nu har jag fått mina glasögon med!

Har börjat vänja mig lite nu vid dem, men fortfarande ovant att både se mig själv i dem och att ha dem på mig. Men nu är det bara till att vänja sig!

Igår hade jag det ur tråkigt och var fruktansvärt godissugen.
Jag skickade denna filmen till P för att söka stöttning.

Och nästan precis när jag bestämt mig för att gå ner och köpa godis så dyker P och T.R upp helt spontant hos mig och gör min kväll mycket bättre!
Blev en runda ut på mina inlines! Gick inte allt för bra, men jag blir bättre! Måste ut och köra lite själv så jag slipper skämmas lika mycket nästa gång.

Idag är det Karlskrona och Basal kroppskännedom som gäller!

Going Under

Now I will tell you what I've done for you
Fifty thousand tears I've cried
Screaming, deceiving and bleeding for you
And you still won't hear me, going under

Don't want your hand this time, I'll save myself
Maybe I'll wake up for once
Not tormented daily, defeated by you
Just when I thought, I reached the bottom

I'm dying again, I'm going under
Drowning in you, I'm falling forever
I've got to break through, I'm going under

Blurring and stirring the truth and the lies
So I don't know what's real and what's not
So I don't know what's real and what's not
Always confusing the thoughts in my head

So I can't trust myself anymore
I'm dying again, I'm going under
Drowning in you, I'm falling forever
I've got to break through, I'm

So go on and scream
Scream at me, I'm so far away
I won't be broken again
I've got to breathe, I can't keep going under

I'm dying again, I'm going under
Drowning in you, I'm falling forever
I've got to break through, I'm going under
Going under, I'm going under

Tummen upp

Igår var en hel dag ensam och det gick bra!! Känns jätte skönt, kanske var det bara en tröskel jag skulle över.
Jag sov ganska länge, tror hon var runt 13-14 när jag gick upp. Sen blev det frukost följt av att putsa fönster och städa lägenheten!
När allt var färdigt så satte jag mig utanför fönstret och tog mig en cigg och njöt av det fina vädret! Var riktigt härligt att bara sitta där i solen.
Känner mig nöjd över gårdagen!

Nu är det dags att bege sig mot Karlskrona och gå på Basal kroppskännedom!
Men måste försöka få i mig mitt kaffe först!

Sammanfattning

Efter några fail dagar med socker så ska jag nu göra ännu ett nytt försök! Ännu vill jag inte ge upp, men något måste hända snart innan jag slutar att försöka.
Har suttit och räknat och kollat på lite olika sätta att lägga upp maten på. Kan bli väldigt enformigt, men det är värt ett försök.
Ibland vet jag inte om jag äter för lite eller för mycket. Har väldigt svårt att känna hunger och mättnads känslorna. Så när folk säger till mig att äta när jag är hungrig och sluta när jag är mätt så har jag ingen aning om hur dem menar.
Därför måste jag försöka lära mig vad en lagom portion är och hur mycket jag behöver äta.

Tiden flyger iväg och i morgon är det redan 1 Maj! Det innebär att det snart redan är sommar och jag står fortfarande kvar på mina ca 80 kg.
Jag vet att jag behöver lägga till lite motion, men jag har svårt att finna lust till det.
Joggning runderna blir inte av längre då jag inte har nån som puschar mig.
Ut och gå har jag svårt att ta mig för, likaså vad det gäller andra motionsformer. Jag behöver nån som puschar mig och drar iväg mig...

Dessutom så har rökningen ökat vilket inte är bra. Men det känns bra när jag röker, det lugnar och jag känner välbehag. Men jag måste verkligen trappa ner på det innan jag blir fast på riktigt igen.

Denna veckan har jag bara två möten i Karlskrona! Men jag har kommit överens med min teraput att jag ska försöka vara ensam två hela dagar i veckan. Känns som om det kommer bli jobbigt och svårt. Men jag har ju lite saker som måste göras. Städa, putsa fönster, planera mat, göra DBT läxor, skriva listor, mm. Och dessutom så har jag ju mina serier jag följer!

Faktum är att jag och R.B har börjat titta på den nya serien Alcatraz tillsammans. Har sett 4 avsnitt och jag tycker det är spännande och bra än så länge.
Hoppas att den inte flippar ur och blir konstig bara!

Utslagen i ansiktet har börjat lägga sig, så det är ju alltid nått som går min väg iaf!
Känns skönt och bra, men jag fasar för att behöva dra ner på medicinen nu när solen kommer fram mer och mer. Önskar att det bara kunde läka ut och aldrig mer komma tillbaka, men en sådan tur ska man väl inte få ha.

Pengarna är det fortfarande problem med. Denna månaden har varit extrem, inte minst för att jag åkte fast för fortkörning med böter på 2400:-, hade också bilskatten och räkningar till landstinget att betala.
Så det blir till att snåla en massa denna månaden!
Som tur är så har jag en underbar mamma som gav mig lite pengar så jag har haft råd att köpa mat denna månaden! Älskar dig mamma! <3

Det finns så mycket jag vill ha och göra så det är sanslöst. Men måste försöka ta en sak i taget och prioritera!
Det är svårt när jag får mina shopping impulser... Men måste försöka behärska mig!

Så vart ska jag lägga fokus på nu då!
1. DBT
2. Mat
3. Motion
4. Ekonomin

Nu ska jag snart gå och lägga mig. Behöver få ordentligt med sömn! Imorgon ska jag ta i tur med lägenheten, städa och plocka!

God natt mina vänner!

En bild på mig från förra veckan!

Idag har det varit ännu en FAIL dag med massa socker. Men monster är ju sååå gott. Ville bara dela med mig av det. Nu blir det att sova!
God Natt

Varför?

Igår skulle jag öva på att vara ensam och det gick inget vidare. Eller ja det beror på hur man ser på saken. Ensam var jag ju, men bra var det inte.
Kvällen slutade med hetsätning och sen kräkning.
Så jo ja, jag var ju ensam, mådde piss dåligt med massa ångest, men jag åkte inte iväg till någon eller ringde efter någon!

Idag är det en sådan där dag.. En varför dag..

Varför har jag vikt problem?
Varför är inte jag nöjd med mitt utseende?
Varför klarar inte jag av att vara ensam?
Varför måste jag ha Borderline?
Varför kan inte jag få känna mig frisk?
Varför måste "allt" drabba mig?
Varför måste jag ha beroende problem?
Varför kan inta jag få vara som alla andra?
Varför kan inte jag vara mer rak och riktig?
Varför måste livet kännas så svårt?
Varför kan inte jag ha mer energi och vara piggare?
Varför kan inte jag vara starkare än vad jag är?
Varför måste mitt huvud spela mig en massa spratt?
Varför måste alltid jag krångla till saker?
Varför...
Varför...
Varför...

Känns som om jag kan fortsätta i all evighet.
Jag borde inte tänka så mycket på allt negativt utan fokusera på det positiva, men det är inte alltid så lätt. Jag har svårt att se positiva saker.

Börja tappa hoppet igen.
Och nu slog mig tanken, är det pga att jag tagit bort en av mina mediciner som jag känner såhär? Eller hade det kommit ändå?

Bara en massa frågor och som vanligt ingen som kan ge mig svar.

Nu ska jag iaf göra mig i ordning för att åka iväg till mitt möte i Karlskrona!

Over and Out!

Ensamhet

Ångest!!! Orkar inte... Kroppen skakar, ont i magen, yr osv..
Jag måste lära mig att vara ensam, men jag vill inte. Det är skit jobbigt. Hur ska jag kunna öva på detta?
Det är ett av mina största problem - Ensamheten
Vi är inte skapta för att vara ensam, vi är flockdjur ju!
Jag planerar mina dagar så att jag ska slippa vara ensam, men min teraput säger att jag måste öva på det. Jag försöker, men när jag väl sitter ensam så får jag panik och ångest...

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva idag, finner inga ord för mina känslor. Känns som ett stort kaos just nu bara. Men jag kämpar!!

...

Vill ha vår!

Dagarna rullar på och känslor kommer och går.
Ibland förstår jag mig inte på mig själv och ibland förstår jag mig inte på världen vi lever i. Varför ska livet vara så komplicerat? Varför finns det så många frågor och så lite svar?
Jag önskar ofta att min teraput hade fler svar att ge mig, men hon svarar alltid med att hon inte kan säga åt mig vad jag ska göra och sen föreslår hon att jag ska sätta mig ner och skriva för- och nackdelar. Och när jag sitter där så håller jag med henne att det är en bra plan att få det lite mer överskådligt. Men det är sällan jag gör det sen när jag kommer hem eftersom jag alltid har annat att göra som är "viktigare".
Men jag måste börja prioritera sådana saker, det hade varit det bästa!
Men sen ändå så vill jag inte sitta och överanalysera allt jag tänker på...

Dagarna som har varit har varit trevliga med massa skratt! Jag älskar att må bra! Livet är värt att leva!
Blivit mycket film och mobil pill med R.B, alltid trevligt! Blir på så bra humör när jag är med honom!
Igår skulle L, T och jag göra första grillningen för i år, men givetvis så blåste det och snöade så det vart lite kallt att stå ute, men vi grillade köttet i ugnen och det blev mega super gott ändå!
Trevligt att träffa brudarna igen, det går alldeles för lång tid emellan, men hoppas nu när våren kommer att det blir massa träffar med grilling och glada skratt.

Faktum är att en grillning är inplanerad nästa helg fast med P, T.R och R.b! Hoppas på att det kommer vara fint väder då iaf!

Dagens plan; Åka till pappa och äta påsk middag med familjen! Mysigt!

Glad Påsk!

Omtumlande

Gårdagen var minst sagt förvirrande. När jag steg upp så var jag ganska neutral, fast kände mig tung i kroppen. Ungefär vid middagstid så forsade det ledsamma känslor över mig och jag kunde knappt hålla mig samman. Livet kändes skit...

La mig i sängen och lät allt komma ut, vet inte vad det va som hände. Helt tjockt i huvudet, visste varken in eller ut.

Jag kom iallafall iväg till NADAn i Karlskrona. Men när hon frågade mig hur det var med mig så kunde jag bara säga att jag inte ville prata om det för jag ville inte gråta mer. Hon tyckte så klart att jag skulle prata om det men respekterade att jag inte ville.

Satt med nålarna i ca 40 min, svårt att koppla av men nån form av avslappning blev det.

Sen satte hon in långtidsnålar i båda öronen för att stilla oro, ångest och sorg.

Jag vet inte om det var nålarna eller bara mitt skiftande humör, för på vägen hem i bilen så satt jag och sjöng och skrattade och livet var rätt okej igen!

Hade bestämt med bästaste R.B att vi skulle träffas. Blev lite mat, kaffe, skitsnack och härliga skratt! Alltid lika trevligt!

Höll sen på att få min tvätt inlåst, men hann precis med 2 minuter till godo!

Kvällen slutade sen på ett helt annat sätt än vad jag kunde förvänta mig när jag vaknade igår! Härligt!!

På schemat idag står det: Joggning!!!

Så ska snart äta två ägg och ta mig en kopp kaffe och göra mig klar för att sticka och jogga vid 11 tiden!

Resten av dagen så "borde" jag städa lite här hemma!

Fick idag ta bort en av långtidsnålarna, den kändes inte bekväm, men jag har iallafall en kvar och jag tror den hjälper.

Bjuder på en NADA bild!

Dagens känslor

Well, I couldn't tell you
Why she felt that way
She felt it every day


And I couldn't help her
I just watched her make
The same mistakes again


What's wrong, what's wrong now?
Too many, too many problems
Don't know where she belongs
Where she belongs


She wants to go home
But nobody's home
That's where she lies
Broken inside


With no place to go
No place to go
To dry her eyes
Broken inside


Open your eyes
And look outside
Find the reasons why


You've been rejected
And now you can't find
What you've left behind


Be strong, be strong now
Too many, too many problems
Don't know where she belongs
Where she belongs


She wants to go home
But nobody's home
That's where she lies
Broken inside


With no place to go
No place to go
To dry her eyes
Broken inside


Her feelings she hides
Her dreams she can't find
She's losing her mind
She's falling behind


She can't find her place
She's losing her faith
She's falling from grace
She's all over the place, yeah


She wants to go home
But nobody's home
That's where she lies
Broken inside


With no place to go
No place to go
To dry her eyes
Broken inside


She's lost inside, lost inside
Oh oh
She's lost inside, lost inside
Oh oh, oh

Tiden som varit och nya missbruk

Jag minns inte så mycket av min tidiga barndom. Jag har några minnen från jag var runt 8-9 år, men det är inte mycket jag minns. Mest minns jag sådant jag inte vill minnas.

Jag tror jag var runt 10-11 år när jag testade att dricka och röka första gången, det var även i den åldern jag första gången självskadade.
När jag var runt 12 år vägde jag redan runt 60 kg, jag var tyngst i klassen.

I högstadiet fortsatte jag att öka i vikt, hade alkohol och rökvanor. Trivdes inte alls bra men inte så mycket man kunde göra åt det tyckte jag, tröstade mig med mat och godis.
Har alltid känt att jag aldrig passat in, att jag varit annorlunda.

När jag var runt 14 vägde jag någonstans mellan 80-85 kg. Minns sen att jag droppade ner i vikt till ca 73 kg.
Alkoholen fanns med sen tidigare och jag visste väl egentligen redan här att det vart ett problem för mig, men jag fortsatte att ignorera det och fortsatte att självmedicinera mig.
Det vart stora mängd alkohol, fest rökning, godis och mat.

Jag blev sjukskriven 2005 för det psykiska och ökade mer och mer i vikt.
Tror sen att jag låg på en vikt runt 85-90 kg.
Jag gjorde några tappra försök att gå ner i vikt, lyckades ett tag och gick ner till runt 75 kg, men sen gick jag upp igen. Försökte ta det lugnt med alkoholen, men det vart svårt.

I slutet av året 2006 så plötsligt insåg jag att jag vägde 95 kg!! Allt var jobbigt, livet var skit. Jag åt antidepressiva mediciner och ångestdämpande.
Efter en flytt så började jag gå ner i vikt, droppade snabbt ner till 73 kg på ca 7 månader. Jag drack mängd med alkohol och "levde livet".
Det slutade med att jag fick börja med antabus och vikten kom också smygandes tillbaka, ökade i vikt och hamnade någonstans runt 80 kg.

Mitt självskadande betende började också ta sig en rejäl fart och jag fick börja med mer mediciner. Tillslut lyckades jag även övertala dem om att få sluta med mina antabus och jag började så sakteligen att festa igen.
Här vet jag att jag började kräka upp maten jag åt för jag ville gå ner i vikt. Jag började också må allt sämre och fick tillgång till lite tyngre mediciner, som jag nu i efterhand kan se att jag missbrukade.

Jag mådde ruggit psykiskt dåligt, missbrukade tabletter, alkohol och självskadade mig.
Pendlade mellan att svälta mig och hetsäta vilket ledde till bulimi.
Min värld höll på att rasa, jag blev inlagd på psyket första gången November 2008.

Visste inte ens att jag gått ner i vikt förens jag var inlagd på psyket och det skulle tas prover och mätningar. Och inte ens när jag stod där på vågen och den visade 68 kg fattade jag att jag hade gått ner i vikt. Jag frågade om det vart fel på vågen, men det var det inte och jag vägde mig igen. Och ja jag hade gått ner i vikt, men jag såg det inte i spegeln. Jag var glad över min nya vikt! (sjukt egentligen jag vet)
Mina hetsätningar och kräkningar blev mer och mer istället för att svälta, vikten började sakta öka igen.

Sen kom det en längre period med alkohol, tabletter och mat missbruk. Ett ökat självskadande betende och ett antal självmordsförsök och inläggningar på psyket....

____________________________________________________________________

Missbruk efter missbruk... Alkohol, fest rökning, självskadande, mat och godis, tabletter...

Och nu kan jag också se det här:
Jag började med LCHF för ett tagsen, slutade med godis men började dricka mer alkohol och fest röka, började även dricka mer kaffe.

Alkoholproblemen gjorde sig påminda som jag även skrivit om här på min blogg. Drog ner på alkoholen, började röka mer och dricka mer kaffe.

Upptäckte att jag eventuellt har astma, la av med rökningen men kom nu idag på att jag börjat dricka ytterligare ännu mer kaffe!!!

Jag vill bli fri från allt!!! Jag vill inte ha några mediciner, inte vara beroende av rökning eller kaffe eller dricka mängder av alkohol.

Men vad ska jag nu istället göra då??
Inga självskador...
Inga tabletter...
Inget godis...
Ingen alkohol...
Ingen rökning...
Och nu inget kaffe...

Ska jag behöva ge upp mitt kaffe som jag verkligen har börjat gilla!!?

Vad ska nästa beroende eller missbruk bli?????

Orka?

Varför är endel människor så dryga? Kan dem bara inte sluta och ge upp. Sköt dig själv och skit i andra!!!
Just i skrivandes stund så känner jag irritation och ilska. Jobbar på hårt för att få bort den eller iaf minska den.
Jag stannar upp (S) och obsarvera (O) - irritation, ilska, skam, stress. Jag acceptera (A) - kan inte göra något åt det just nu, så då får det vara såhär så länge. Och jag låter det vara (L).
SOAL - Stop, Observ, Accept, Let go!
Några djupa andertag... Obsavera, beskriv - den mesta av irritationen och ilskan har släppt! Känns lite bättre, jag kan inte göra något åt det just nu så jag ska sluta tänka på det.

En annan lite tråkig nyhet jag ska dela med mig av är att jag förmodligen har ansträngningsastma.. Ska till doktorn i nästa vecka för undersökning. Hoppas på att få en inhalator som jag kan använda innan träning för att kunna andas riktigt.

Har satt igång och jogga, och det är skit jobbigt, speciellt eftersom jag inte kan andas riktigt, men efteråt  känns det bra att jag ändå fixade det! Men då kommer "astma hostan" som håller i sig resten av dagen.
Men förhoppningsvis så kommer det bli bättre med medicinering!

Dock så är jag inte så förtjust i att få en ny medicin när jag nu håller på att få bort all annan medicin jag stoppar i mig. Men jag kan acceptera att jag kan behöva astma medicin vid träning för att maximera den!
Började i måndags med att minska min humörsstabiliserande medicin med hälften. Änsålänge är det lugnt, men kan ju ta tid innan man märker skillnad.
För två och en halv vecka sen slutade jag med mina p-piller! Och jag hoppas på att min kropp kommer att må bättre utan dem.
Medicin som är kvar nu är antideppresiva, ångestdämpande, humörsstabiliserande och medicin för min Rocasea.
Om jag lyckas med att minska och sen trappa ur min humörsstabiliserande medicin så ska jag ge mig på min ångestdämpande medicin för att sen försöka med dem antideppresiva!
Min plan är att försöka vara medicin fri i slutet av detta året!
Känns bra om jag kunde få leva så naturligt som möjligt, utan mediciner, alkohol, tobak och andra påhittade gifter och skit.
Strävar efter att kunna få äta så naturlig mat som möjligt och leva ett friskare liv!

Nu blir det till att hoppa in i duschen innan det är dags att ge sig av mot Karlskrona för lite basalkroppskännedom!!

Over And Out!! =)

Hade ingen mer nytagen bild än denna från förra månaden

Dagarna går..

Behandlingen rullar på bra, har nu 4 dagar i veckan. Det är tufft men jag kämpar på. Idag har jag varit på NADA, spännande och se om det kommer att hjälpa mig!
Imorgon har jag enskilt terapeut möte, och det är massa jag ska prata om imon. Känns lite jobbigt och skammen är tyvärr rätt stor och svår att ta itur med...


Alkohol problemen gör sig påminda efter ännu en helg med fest. Kredit kortet fick hänga med ut och det var ju inte så bra. Måste ta tag i detta jädrans problemet innan det blir värre. Blir till att leva snålt ett tag nu så det rättar till sig.
Fast det är svårt då jag känner ett behov av att shoppa när jag mår lite kasst. Men som vanligt, kämpa!


LCHF går hyfsat bra om man räknar bort all alkohol som jag fått i mig. Denna veckan använder jag hjälp program för att kolla hur jag ligger till.
Har även kört ett pass på min nyköpta crosstrainer!! Woho!! Plus poäng till mig!
Dock kändes det endel i nyckelbenet och axlen. Man tycker det borde varit läkt till nu. Men med min tur så har jag väl fått en bestående skada..
Iallafall så var det tugnt och segt på crossen, men jag tog mig igenom mina 30 min! Känns alltid så gött efteråt, men måste nog vara lite försiktig med tanke på min axel och hosta som fortfarande håller i sig.


Varit på kören idag och det gick bättre än förra gången! Imon är det sånglektion igen.
Har även planerat in att köra ett pass på crossen imon om axlen tillåter.


Alla hjärtans dag kommer att spenderas själv hemma. Planerat god mat, mys bad med ljus och en härlig bok i soffan med hunden och ett gosigt täcke som avslut! Tror jag ska köpa nått gott te som jag kan sitta och smutta på med!


På onsdag har jag basalkroppskännedom och sen är jag ledig på torsdag. Helgen ska jag försöka att bara ta det lugnt och ta hand om mig själv!

Tiden glider ur mina händer....

Vem bestämmer vad som är rätt och vad som är fel? När vet vi att vi gör rätt respektive fel?
Livet är hårt, man får oftast lära sig av sina misstag och kanske det kan vara bra ibland...
Nu känns det som om jag är tillbaka på ruta 1 ännu en gång. Hur många gånger ska man behöva börja om? En vän sa till mig en gång i tiden; gör om, gör rätt!
Känns som om jag håller på att tröttna på att göra om.


DBT imorgon, känner verkligen inte för att åka dit, men är tvungen det är gruppmöte och det kommer nya medlemmar. Frågan är bara om jag orkar hålla mig samman utan att flippa ut eller bryta ihop. Men jag måste försöka!


Jag tog "ledigt" idag och stannade hemma, känslor och tankar är alldeles för starka just nu, önskar dem kunde lägga sig lite så det blir mer hanterbart.
Min terapeut säger att jag måste stå ut, kämpa vidare och bara öva färdigheter för att ta mig vidare. Och tänka SOAL !


SOAL = stop, observe, accept, let go.
Något som vi ofta använder oss av i min behandling.
Men jag kan säga att det verkligen inte är lätt...


Stanna upp och observera allt runt om dig och allt som sker i dig utan att värdera det och sen acceptera läget som det är utan att dömma dig själv eller något runt omkring dig, och sen bara låta det vara, bara låta det glida av dig och gå vidare.... Enkelt eller hur??


Nu ska jag försöka sova lite. Btw detta är första gången jag uppdaterar genom mobilen, så jag hoppas det fungerar!