Underbart

DBT gick bra idag, fick många nya tankegångar och det kändes bra! Jag vet det är svårt att ändra på gamalt tankesätt eller dåliga vanor men det kommer att gå med träning, stöttning och mycket vilja!!
Det gick även bra med läxan som jag hade gjort tillhälften ungefär. Det jag hade gjort hade jag gjort rätt och det gav utdelning genom ännu fler tankebanor!
Jag måste börja vara mer snäll mot mig själv! Våga säga nej och våga att be om saker utan att känna mig dum eller svag. Kommer att kräva mycket träning, men det ska gå!!
Har nu fått inpräntat i huvudet att ta det lugnt och försiktigt och att göra allt långsamt och i min egen takt, utan att skynda på. Allt får ta sin tid och då kommer det bli bra och rätt. Och blir det inte det så är det okej och det går alltid att fixa och laga i efterhand!! (Snäll mot mig själv och icke dömande)

Just idag är jag glad!

Dagar som går

Dagarna bara går och går och jag gör inget. Sitter mest inne och försöker att inte grubbla på livet allt för mycket.
På DBT ska vi nu börja nysta upp saker jag lägger på hyllan. Jag vet att det kommer att bli riktigt jobbigt. Sist på mötet så började jag nästan gråta av bara tanken att jag måste prata om det. Men jag vet också att det är nästa steg för att komma vidare. Och ändå med den vetskapen så har jag inte gjort min läxa som var just att skriva upp dem saker jag varje dag lägger på hyllan. Så får sätta mig en stund här nu efter och göra det.

Nytt annars är väl det att jag börjat äta LCHF mat igen då. Hoppas på att snabbt komma in i det och slippa sug efter socker och kolhydrater. Och änsålänge (1 Vecka) har det gått bra!
Fortfarande ingen träning (fortfarande ont i arm och nyckelben) eller ens promenader. Känner mig riktigt lat och klumpig. Men jag försöker hitta något som jag faktiskt tycker är riktigt roligt som jag kan ägna mig åt.

Igår natt fick jag inte sova mycket då det var storm ute och jag låg och tänkte på min kära bror som är ute på havet. Låg och oroade mig hela natten att något skulle ha hänt honom. Men så igår fick jag kontakt med honom och allt var bra, dem hade klarat sig igenom ovädret. Men det hade varit ett av dem värsta dem varit med om sa han. Och han själv hade inte fått nån sömn då han gång på gång hade slugats ut ur sin säng.
Men nu är dem i hamn och allt är bra!

Ikväll blir det film hemma hos RB! Och imorgon blir det jul shopping med T och L !

En önskan

Skrivet igår men inte utlagt förens idag

Livet är inte alltid som man vill att det ska vara. Och i mitt fall så blir det aldrig som jag vill att det ska bli... Det finns så mycket jag skulle vilja ändra på, men det enda jag kan göra är att önska att det skulle bli så.
Jag har ingen kraft för att själv kämpa... Känner mig ensam, liten och svag...

Jag saknar en trygghet, nån som kan finnas där för mig, som stöttar mig och hjälper mig genom livet. Nån som jag kan dela min vardag med. Någon som alltid ställer upp, även om han inte själv är så intresserad. Någon att hitta på saker med eller bara att sitta och prata med.
Någon som lyssnar och förstår, som har tålamod och är hjälpsam. Någon som alltid kommer att sätta mig på första plats och tycka att jag är viktigare än allt annat!
Någon som vill kämpa för ett bra liv tillsammans. Som är beredd att ge och ta och ställa upp i gott och ont. Någon som intresserar sig för mig och min vardag och gärna delar mina intressen eller iaf bryr sig om dem!
En trygghet, någon som jag till 100% kan lita på och som inte döljer något för mig.
Någon som tycker att föräldrar och syskonen är viktiga, att ställa upp för och dela högtider med.
Någon som aldrig sluta kämpa för att bli en bättre människa, som alltid vill testa nya saker och utvecklas.
Någon som kan ge mig trygghet i allt, min vardag och min framtid!

...

Allt för ofta har jag känt en stor ångestklump i halsen, smärta i bröstet och brännande tårar nerför kinden. Jag är trött nu. Jag behöver en paus för återhämtning.
Inatt var det inte mycket sömn. Tankarna far runt i huvudet och ångesten pockande hela tiden. I natt kände jag en saknad, saknaden av tryggheten när jag låg inlagd på psyket. Att veta att jag har folk runt omkring mig, en trygghet att jag är säker och att jag inte behöver vara rädd, rädd för mina tankar och impulser.

Gud,
utsätt mig inte för fler tester nu, jag behöver vila.
Led mig in på den vägen jag så länge har bett om hjälp att hitta.
Hjälp mig att bygga upp en trygg och stabil grund som jag kan hålla fast vid när allt stökar omkring.
Ge mig styrka, kraft och mod att vara den människa som både du och jag vet att jag är och trivs med att vara.

Allt är mer komplicerat än vad man tror

Allt är mer komplicerat än vad man tror. Man ser bara en tiondel av sanningen. Det finns miljoner följder för vartenda val man gör.
Man kan förstöra sitt liv närhelst man vill, men följderna kan dröja 15, 20 år... Utan att man nånsin förstår varför och man får bara en chans.

Det påstås att ödet inte finns, men det gör det - man skapar det själv.

Världen lever vidare i all evighet - vi är bara här en bråkdels sekund.
Länge är vi döda eller ofödda, men under vår livstid väntar vi förgäves - och kastar bort årtal - på samlat, brev, blickar, önskningar - från någon eller något som ska ge allt en mening, men det kommer aldrig.

Så vi ägnar oss åt att ångra oss, eller hoppas att något positivt ska hända. Någonting som ska kunna få oss att känna oss delaktiga, hela, älskade.
Ärligt talat...
Så är jag jättearg.
Ärligt talat...
Så är jag skitledsen.
Ärligt talat...
Så har jag kännt mig så jävligt sårad så jävla länge - och lika länge har jag låtsats att jag mår bra, för att orka.
Jag vet inte varför. Kanske för att ingen vill höra om min förtvivlan... eftersom alla har sin egen.

Smärta, känslor och tankar

Ja nu sitter man här igen och ska sammanfatta vad som hänt under den senaste veckan.
Helgen som var slutade inget vidare. Har förmodligen mist en av mina bästa vänner. Känns riktigt tråkigt och det finns inte så mycket mer jag kan göra åt det. Har idag suttit och skrivit ett mail till henne och mer än det kan jag inte göra.
Iaf så slutade min helg på akuten med ett brutet nyckelben farligt nära axelleden. Det pratades om operation med jag slapp det.
Så denna veckan har det varit mycket smärta, känslor och tankar.
Jag har även idag suttit och skrivit mail till andra närma personer i mitt liv, då detta var något jag behövde göra. Nu känns det lite bättre och jag känner att jag har sagt det jag vill!

Nyckelbenet verka läka bra, har inte riktigt lika ont idag som jag haft resten av veckan och det är alltid ett plus!
Däremot så har det ju resulterat i att jag inte kunna röra på mig eller laga nån vettig mat. Och det är väl såhär det får vara just nu. Jag få ta en sak i taget.

Idag ska jag till RB och titta på film igen! Alltid lika trevligt. Kan vara skönt att komma från lägenheten med, men det är nog bäst jag tar med mig lite smärtstillande!!

Vänner

Dagarna går och nu är det snart helg igen. Jag är fortfarande väldigt trött och utmattad och så håller jag på att bli sjuk. Känns inget vidare faktiskt.
DBT mötet idag gick bra, fick i uppgift att skriva ner hur mina vecka ska se ut. Hur jag vill att den ska se ut och sen hur jag kan tänka mig att den ska se ut och sen ska teraputen hjälpa mig komma fram till vad som är rimligt för hur den ska kunna se ut. Det är så svårt, jag vill alldeles för mycket och sätter alldeles för stora krav på mig själv. Så allt slutar bara i pannkaka... Måste strukturera upp det lite och få hjälp med vad som är rimligt. Tex. så tyckte hon att jag skulle bara gå en halv timme på morgonen istället för en timme, just för att dra ner kraven på mig själv. Så vi får se vad hon har att säga om hur jag skulle vilja att mina veckor ser ut! Är nog en hel del saker där som kommer att påpekas.
Och det är ju väldigt bra att jag får hjälp med att komma fram till vad jag klarar av! Det behöver jag!

Igår blev det lunch i Karlskrona med T och L! Väldigt trevligt, god mat och mycket snack. Har saknat det och hoppas på att det snart upprepas!
Ska faktiskt ev festa i helgen med dem, har även frågat sötaste I om hon vill hänga med, men hon har mycket att göra.
Jag ska iaf INTE dricka lika mycket som sist... Nej ingen fjortis fylla igen tack. Blir till att tänka lite mer och ta det lite lugnt och absolut inte ta med kredit kortet ut igen. Dyr erfarenhet, men dem säger att man lär sig av sina misstag och det är ju helt sant!

Igår var jag även hemma hos RB och tittade på film och åt skräp mat. Mycket trevligt! Blir alltid så glad i hans sällskap, även om han försöker skrämma mig när vi tittar på skräckfilm. Dumma RB!
Men skräp maten måste jag försöka lägga av med innan det går helt utför. Tror jag ätit skräp mat i stort sätt varje dag i en vecka nu... Och det lär väl märkas på vågen på måndag. Så nu får det bli till att börja laga lite mat hemma igen! Synd bara att det är så trist...

Hoppas på att få sova länge imorgon (tro det eller ej, men ibland är det ett problem) så att jag kanske inte blir så sjuk innan helgen iaf!
Och om jag inte är för bakfull eller sjuk så blir det faktiskt en runda till kyrkan på söndag!!
Nu blir det sängen
God Natt!

En sak i taget

Jag får inte ihop det, ingen energi till att göra något alls vad det gäller tränings mässigt. Jag sitter här framför datorn i stort sätt hela tiden.
Jag får nog inse att just nu går det bara inte att göra allt jag vill, måste koncentrera mig på en sak i taget för att den saken ska bli så bra som möjligt!
Så tyvärr får nog träningen och en del av maten komma efter lite för att ge plats för min behandling och saker jag känner att jag vill och orkar med att göra!

Igår var jag hemma hos RB och tittade på film. Väldigt trevligt och skönt att komma ifrån min lägenhet! Var dock inte hemma förrens vid halv tre på natten eller något sådant. Så idag sov jag till ca kl två!! Och jag känner mig inte ett dugg utvilad och det är absolut inget bra då jag ska åka till mamma i morgon över helgen. Så ikväll blir det sängen tidigt för att hoppas på att jag ändå får den sömnen jag behöver innan jag ska iväg.

På lördag blir det en liten familje sammankomst för att säga hej då till min storebror som åker i väg och praktiskera på en båt och som inte kommer hem förrens i början av januari. Känns konstig men också jätte roligt för hans del.
Och ja jag är orolig och har redan haft drömmar om att det kommer hända nån olycka och att han kommer att drunkna. Jag vet att jag överreagerar och det beror förmodligen på att jag själv skulle vara väldigt rädd för att vara ute på havet så länge. Men kommer att tänka positivt och hålla kontakten via facebook och skype!!!
Även om jag inte träffar min bror så ofta så kommer jag ändå att sakna honom. Och det är väl så att det man inte har vill man ha. Jag menar att när det finns så nära så kanske man inte lägger så stor energi på det men när möjligheten inte finns att kunna träffa honom så vill man det!

Som en fjortis...

Och så var det söndag. Tiden går fort när man har roligt!
I fredgas blev det fest. Riktigt trevligt, dock för mycket dricka för min del. Det blev utgång till Puls, där drickandet fortsatte. Blev riktigt bra på lyset och betedde mig som en fjortis. Ramlade överallt och var jobbig antar jag, men skoj var det!
Antar att jag behövde en riktig brak fylla för att släppa på allt lite.
Lördagen vaknade jag upp med blåmärken och ont i hela kroppen. Man får vad man förtjänar!
Jag åt en halv pizza på fredagen och en hel på lördagen = fylla och bakfylle mat!!
Och idag har jag bara suttit och spelat WoW och tittat på serier och slappat.
Imon är det allvar igen!! Och snälla låt mig klara av det utan att gå ner i nån svacka...

Tankarna har lugnat sig lite, men visst ligger en del av dem kvar. Men nu måste jag sätta igång och "leva" igen! Så som sagt, imon börjar det igen. Promenader, träning och rätt kost!
Jag både ser fram emot det och inte. Vi får se hur det går!

Jobbig period

Och så var man nere i svackan igen... Känns inget vidare alls, tung och jobbigt. Mycket som spökar i huvudet på mig. Jag försöker ta dagen som den kommer och det leder ingen vart. Har suttigt instängd i min lägenhet nu sen i söndags kväll. Orkar och vill inte göra något, sover väldigt mycket och har tappat lusten för det mesta. Det är jobbigt att gå upp ur sängen, jobbigt att äta, jobbigt att gå ut med Dolly, jobbigt att över huvudtaget röra på mig. Och detta har då lett till att jag faktiskt suttit stilla sen söndags.. Eller ja sen i lördags blev det väl mer eller mindre.

I måndags så började jag må lite kasst och det har hållt i sig hela veckan. Jag lyckas inte riktigt få nån ordning på det.
Varit på DBT idag och lite har jag väl sorterat men det är mycket kvar. Hinner ju inte prata om allt på den lilla futtiga timmen man har i veckan så jag försöker ju ta det som verka viktigast, men sen när man pratat om det så känns det som om allt annat är lika viktigt. Så det brukar sluta med att jag ungefär har lika mycket i huvudet när jag kom som när jag gick.
Denna veckan har jag verkligen stött bort allt och alla runt mig, bara velat vara själv. Inte för att det har hjälpt något utan för att det varit lugnast så. Känns som om nån vill prata med mig eller att jag ska behöva prata med någon så kommer mitt huvud att sprängas!
Jag hoppas att detta kommer att gå över snabbt nu, för det börja bli tråkigt.


Som sagt, ingen träning denna veckan. Maten har gått sådär, haft svårt att få i mig allt när jag inte haft nån direkt matlust. Jag har iallafall inte ätit något som inte ska vara med i mitt kostschema och det är alltid ett plus!
Önskar att jag snart få energin tillbaka så jag kan gå tillbaka till så det va tänkt det skulle vara!

Helg

Jag har nu lyckats sova utan min medicin i flera nätter! Och jag har kommit på varför jag mådde dåligt. Sömnmedicinen som jag tog är beroendeframkallande (jag har vetat om det och nu betyder det att jag varit beroende av den dem senaste åren) och nu när jag försökt vänja mig av med den så skrek kroppen efter den. Men nu har det börjat lägga sig lite, väldigt skönt!

Det har varit dåligt med promenader och att röra på sig. Det har varit jobbigt nu när jag inte varit på topp. Men igår så körde jag cardio i 30 min! Kändes riktigt bra!
Och nu är det helg och jag tänker bara slappa och återhämta mig för en ny vecka.
Maten fungerar okej, har ändrat ytterst lite denna veckan och försökt kämpa mig igenom det. Men jag tror att jag kommer att få ändra lite av det permanent för att det ska fungera för mig.

Tankarna är kvar och spökar och har sig. Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna få nån klarhet i det. Jag drar mig för att sätta mig ner och försöka nysta upp det. Kanske är jag rädd för vad svaret kommer att bli... Är jag beredd på att lyssna till mitt förnuft och inte bara gå på en känsla? Vad är det jag vill och vad är det jag borde göra för att det ska bli så bra som möjligt för mig?!

Ny dag

Idag tog jag sovmorgon och skippade promenaden. Kände att jag behövde prioritera min trötthet, så det blev sömn i nästan 11 timmar tror jag! Och sen lyckades jag försova mig på min sovmorgon med. Hade möte i Karlskrona, DBT, kl 11.00. Jag lyckades komma dit 1 minut i elva, så jag var ju i tid men lite stressigt blev det.
Mötet gick bra och jag såg en del saker på ett annat sätt och även så insåg jag att jag måste vara lite förlåtande och inte bara hålla på det som är rätt.
Jag tycker verkligen att det går framåt med terapin och jag lär mig en väldigt massa, sen kan jag tycka att det är tråkigt när andra sätter sig på tvären och man inte ens får visa vad det är man har lärt sig. Men min teraput säger att jag ska kämpa vidare och att det ger med sig med tiden.
Jag har haft mycket tankar i huvudet sen igår kväll och jag lyckas inte riktigt reda utan dem, så dem ligger där och spökar. Hann inte med att ta upp just det på terapin, så det får bli lite egen arbete i morgon tror jag för att strukturera upp det lite!

När jag väl kom hem från mötet så blev det mat och sen skulle det gymmas. Jag hade ingen motivation alls och jag kände bara att det var ett måste och inget skoj. Men jag gick dit och gjorde det jag skulle. Det gick okej. Det är svårt att få det bra när inte hela vilja finns där. Men jag hoppas den kommer! För jag vill verkligen vara en person som tycker om att träna.
Sen började mitt illamående och yrsel komma igen...
Jag fattar inte vad det är som händer med mig. Varför? Låt mig va!!
Jag har försökt att tänka fram och tillbaka vad det kan vara men lyckas inte komma fram till nått vettigt, så antagligen ligger det nått och spökar som kommer att brytas ut nu i dagarna.
Det känns som om allt bara gå emot mig, inget vill bara flyta på. Känns som om jag bara kämpar och kämpar men kommer ingen vart.
Tänker ofta att det inte är nån mening att kämpa för jag får inget för det, så snälla ge mig något innan jag ger upp allt!!