Sammanfattning

Efter några fail dagar med socker så ska jag nu göra ännu ett nytt försök! Ännu vill jag inte ge upp, men något måste hända snart innan jag slutar att försöka.
Har suttit och räknat och kollat på lite olika sätta att lägga upp maten på. Kan bli väldigt enformigt, men det är värt ett försök.
Ibland vet jag inte om jag äter för lite eller för mycket. Har väldigt svårt att känna hunger och mättnads känslorna. Så när folk säger till mig att äta när jag är hungrig och sluta när jag är mätt så har jag ingen aning om hur dem menar.
Därför måste jag försöka lära mig vad en lagom portion är och hur mycket jag behöver äta.

Tiden flyger iväg och i morgon är det redan 1 Maj! Det innebär att det snart redan är sommar och jag står fortfarande kvar på mina ca 80 kg.
Jag vet att jag behöver lägga till lite motion, men jag har svårt att finna lust till det.
Joggning runderna blir inte av längre då jag inte har nån som puschar mig.
Ut och gå har jag svårt att ta mig för, likaså vad det gäller andra motionsformer. Jag behöver nån som puschar mig och drar iväg mig...

Dessutom så har rökningen ökat vilket inte är bra. Men det känns bra när jag röker, det lugnar och jag känner välbehag. Men jag måste verkligen trappa ner på det innan jag blir fast på riktigt igen.

Denna veckan har jag bara två möten i Karlskrona! Men jag har kommit överens med min teraput att jag ska försöka vara ensam två hela dagar i veckan. Känns som om det kommer bli jobbigt och svårt. Men jag har ju lite saker som måste göras. Städa, putsa fönster, planera mat, göra DBT läxor, skriva listor, mm. Och dessutom så har jag ju mina serier jag följer!

Faktum är att jag och R.B har börjat titta på den nya serien Alcatraz tillsammans. Har sett 4 avsnitt och jag tycker det är spännande och bra än så länge.
Hoppas att den inte flippar ur och blir konstig bara!

Utslagen i ansiktet har börjat lägga sig, så det är ju alltid nått som går min väg iaf!
Känns skönt och bra, men jag fasar för att behöva dra ner på medicinen nu när solen kommer fram mer och mer. Önskar att det bara kunde läka ut och aldrig mer komma tillbaka, men en sådan tur ska man väl inte få ha.

Pengarna är det fortfarande problem med. Denna månaden har varit extrem, inte minst för att jag åkte fast för fortkörning med böter på 2400:-, hade också bilskatten och räkningar till landstinget att betala.
Så det blir till att snåla en massa denna månaden!
Som tur är så har jag en underbar mamma som gav mig lite pengar så jag har haft råd att köpa mat denna månaden! Älskar dig mamma! <3

Det finns så mycket jag vill ha och göra så det är sanslöst. Men måste försöka ta en sak i taget och prioritera!
Det är svårt när jag får mina shopping impulser... Men måste försöka behärska mig!

Så vart ska jag lägga fokus på nu då!
1. DBT
2. Mat
3. Motion
4. Ekonomin

Nu ska jag snart gå och lägga mig. Behöver få ordentligt med sömn! Imorgon ska jag ta i tur med lägenheten, städa och plocka!

God natt mina vänner!

En bild på mig från förra veckan!

Idag har det varit ännu en FAIL dag med massa socker. Men monster är ju sååå gott. Ville bara dela med mig av det. Nu blir det att sova!
God Natt

Varför?

Igår skulle jag öva på att vara ensam och det gick inget vidare. Eller ja det beror på hur man ser på saken. Ensam var jag ju, men bra var det inte.
Kvällen slutade med hetsätning och sen kräkning.
Så jo ja, jag var ju ensam, mådde piss dåligt med massa ångest, men jag åkte inte iväg till någon eller ringde efter någon!

Idag är det en sådan där dag.. En varför dag..

Varför har jag vikt problem?
Varför är inte jag nöjd med mitt utseende?
Varför klarar inte jag av att vara ensam?
Varför måste jag ha Borderline?
Varför kan inte jag få känna mig frisk?
Varför måste "allt" drabba mig?
Varför måste jag ha beroende problem?
Varför kan inta jag få vara som alla andra?
Varför kan inte jag vara mer rak och riktig?
Varför måste livet kännas så svårt?
Varför kan inte jag ha mer energi och vara piggare?
Varför kan inte jag vara starkare än vad jag är?
Varför måste mitt huvud spela mig en massa spratt?
Varför måste alltid jag krångla till saker?
Varför...
Varför...
Varför...

Känns som om jag kan fortsätta i all evighet.
Jag borde inte tänka så mycket på allt negativt utan fokusera på det positiva, men det är inte alltid så lätt. Jag har svårt att se positiva saker.

Börja tappa hoppet igen.
Och nu slog mig tanken, är det pga att jag tagit bort en av mina mediciner som jag känner såhär? Eller hade det kommit ändå?

Bara en massa frågor och som vanligt ingen som kan ge mig svar.

Nu ska jag iaf göra mig i ordning för att åka iväg till mitt möte i Karlskrona!

Over and Out!

Ensamhet

Ångest!!! Orkar inte... Kroppen skakar, ont i magen, yr osv..
Jag måste lära mig att vara ensam, men jag vill inte. Det är skit jobbigt. Hur ska jag kunna öva på detta?
Det är ett av mina största problem - Ensamheten
Vi är inte skapta för att vara ensam, vi är flockdjur ju!
Jag planerar mina dagar så att jag ska slippa vara ensam, men min teraput säger att jag måste öva på det. Jag försöker, men när jag väl sitter ensam så får jag panik och ångest...

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva idag, finner inga ord för mina känslor. Känns som ett stort kaos just nu bara. Men jag kämpar!!

...

Vill ha vår!

Dagarna rullar på och känslor kommer och går.
Ibland förstår jag mig inte på mig själv och ibland förstår jag mig inte på världen vi lever i. Varför ska livet vara så komplicerat? Varför finns det så många frågor och så lite svar?
Jag önskar ofta att min teraput hade fler svar att ge mig, men hon svarar alltid med att hon inte kan säga åt mig vad jag ska göra och sen föreslår hon att jag ska sätta mig ner och skriva för- och nackdelar. Och när jag sitter där så håller jag med henne att det är en bra plan att få det lite mer överskådligt. Men det är sällan jag gör det sen när jag kommer hem eftersom jag alltid har annat att göra som är "viktigare".
Men jag måste börja prioritera sådana saker, det hade varit det bästa!
Men sen ändå så vill jag inte sitta och överanalysera allt jag tänker på...

Dagarna som har varit har varit trevliga med massa skratt! Jag älskar att må bra! Livet är värt att leva!
Blivit mycket film och mobil pill med R.B, alltid trevligt! Blir på så bra humör när jag är med honom!
Igår skulle L, T och jag göra första grillningen för i år, men givetvis så blåste det och snöade så det vart lite kallt att stå ute, men vi grillade köttet i ugnen och det blev mega super gott ändå!
Trevligt att träffa brudarna igen, det går alldeles för lång tid emellan, men hoppas nu när våren kommer att det blir massa träffar med grilling och glada skratt.

Faktum är att en grillning är inplanerad nästa helg fast med P, T.R och R.b! Hoppas på att det kommer vara fint väder då iaf!

Dagens plan; Åka till pappa och äta påsk middag med familjen! Mysigt!

Glad Påsk!

Omtumlande

Gårdagen var minst sagt förvirrande. När jag steg upp så var jag ganska neutral, fast kände mig tung i kroppen. Ungefär vid middagstid så forsade det ledsamma känslor över mig och jag kunde knappt hålla mig samman. Livet kändes skit...

La mig i sängen och lät allt komma ut, vet inte vad det va som hände. Helt tjockt i huvudet, visste varken in eller ut.

Jag kom iallafall iväg till NADAn i Karlskrona. Men när hon frågade mig hur det var med mig så kunde jag bara säga att jag inte ville prata om det för jag ville inte gråta mer. Hon tyckte så klart att jag skulle prata om det men respekterade att jag inte ville.

Satt med nålarna i ca 40 min, svårt att koppla av men nån form av avslappning blev det.

Sen satte hon in långtidsnålar i båda öronen för att stilla oro, ångest och sorg.

Jag vet inte om det var nålarna eller bara mitt skiftande humör, för på vägen hem i bilen så satt jag och sjöng och skrattade och livet var rätt okej igen!

Hade bestämt med bästaste R.B att vi skulle träffas. Blev lite mat, kaffe, skitsnack och härliga skratt! Alltid lika trevligt!

Höll sen på att få min tvätt inlåst, men hann precis med 2 minuter till godo!

Kvällen slutade sen på ett helt annat sätt än vad jag kunde förvänta mig när jag vaknade igår! Härligt!!

På schemat idag står det: Joggning!!!

Så ska snart äta två ägg och ta mig en kopp kaffe och göra mig klar för att sticka och jogga vid 11 tiden!

Resten av dagen så "borde" jag städa lite här hemma!

Fick idag ta bort en av långtidsnålarna, den kändes inte bekväm, men jag har iallafall en kvar och jag tror den hjälper.

Bjuder på en NADA bild!

Dagens känslor

Well, I couldn't tell you
Why she felt that way
She felt it every day


And I couldn't help her
I just watched her make
The same mistakes again


What's wrong, what's wrong now?
Too many, too many problems
Don't know where she belongs
Where she belongs


She wants to go home
But nobody's home
That's where she lies
Broken inside


With no place to go
No place to go
To dry her eyes
Broken inside


Open your eyes
And look outside
Find the reasons why


You've been rejected
And now you can't find
What you've left behind


Be strong, be strong now
Too many, too many problems
Don't know where she belongs
Where she belongs


She wants to go home
But nobody's home
That's where she lies
Broken inside


With no place to go
No place to go
To dry her eyes
Broken inside


Her feelings she hides
Her dreams she can't find
She's losing her mind
She's falling behind


She can't find her place
She's losing her faith
She's falling from grace
She's all over the place, yeah


She wants to go home
But nobody's home
That's where she lies
Broken inside


With no place to go
No place to go
To dry her eyes
Broken inside


She's lost inside, lost inside
Oh oh
She's lost inside, lost inside
Oh oh, oh

Tiden som varit och nya missbruk

Jag minns inte så mycket av min tidiga barndom. Jag har några minnen från jag var runt 8-9 år, men det är inte mycket jag minns. Mest minns jag sådant jag inte vill minnas.

Jag tror jag var runt 10-11 år när jag testade att dricka och röka första gången, det var även i den åldern jag första gången självskadade.
När jag var runt 12 år vägde jag redan runt 60 kg, jag var tyngst i klassen.

I högstadiet fortsatte jag att öka i vikt, hade alkohol och rökvanor. Trivdes inte alls bra men inte så mycket man kunde göra åt det tyckte jag, tröstade mig med mat och godis.
Har alltid känt att jag aldrig passat in, att jag varit annorlunda.

När jag var runt 14 vägde jag någonstans mellan 80-85 kg. Minns sen att jag droppade ner i vikt till ca 73 kg.
Alkoholen fanns med sen tidigare och jag visste väl egentligen redan här att det vart ett problem för mig, men jag fortsatte att ignorera det och fortsatte att självmedicinera mig.
Det vart stora mängd alkohol, fest rökning, godis och mat.

Jag blev sjukskriven 2005 för det psykiska och ökade mer och mer i vikt.
Tror sen att jag låg på en vikt runt 85-90 kg.
Jag gjorde några tappra försök att gå ner i vikt, lyckades ett tag och gick ner till runt 75 kg, men sen gick jag upp igen. Försökte ta det lugnt med alkoholen, men det vart svårt.

I slutet av året 2006 så plötsligt insåg jag att jag vägde 95 kg!! Allt var jobbigt, livet var skit. Jag åt antidepressiva mediciner och ångestdämpande.
Efter en flytt så började jag gå ner i vikt, droppade snabbt ner till 73 kg på ca 7 månader. Jag drack mängd med alkohol och "levde livet".
Det slutade med att jag fick börja med antabus och vikten kom också smygandes tillbaka, ökade i vikt och hamnade någonstans runt 80 kg.

Mitt självskadande betende började också ta sig en rejäl fart och jag fick börja med mer mediciner. Tillslut lyckades jag även övertala dem om att få sluta med mina antabus och jag började så sakteligen att festa igen.
Här vet jag att jag började kräka upp maten jag åt för jag ville gå ner i vikt. Jag började också må allt sämre och fick tillgång till lite tyngre mediciner, som jag nu i efterhand kan se att jag missbrukade.

Jag mådde ruggit psykiskt dåligt, missbrukade tabletter, alkohol och självskadade mig.
Pendlade mellan att svälta mig och hetsäta vilket ledde till bulimi.
Min värld höll på att rasa, jag blev inlagd på psyket första gången November 2008.

Visste inte ens att jag gått ner i vikt förens jag var inlagd på psyket och det skulle tas prover och mätningar. Och inte ens när jag stod där på vågen och den visade 68 kg fattade jag att jag hade gått ner i vikt. Jag frågade om det vart fel på vågen, men det var det inte och jag vägde mig igen. Och ja jag hade gått ner i vikt, men jag såg det inte i spegeln. Jag var glad över min nya vikt! (sjukt egentligen jag vet)
Mina hetsätningar och kräkningar blev mer och mer istället för att svälta, vikten började sakta öka igen.

Sen kom det en längre period med alkohol, tabletter och mat missbruk. Ett ökat självskadande betende och ett antal självmordsförsök och inläggningar på psyket....

____________________________________________________________________

Missbruk efter missbruk... Alkohol, fest rökning, självskadande, mat och godis, tabletter...

Och nu kan jag också se det här:
Jag började med LCHF för ett tagsen, slutade med godis men började dricka mer alkohol och fest röka, började även dricka mer kaffe.

Alkoholproblemen gjorde sig påminda som jag även skrivit om här på min blogg. Drog ner på alkoholen, började röka mer och dricka mer kaffe.

Upptäckte att jag eventuellt har astma, la av med rökningen men kom nu idag på att jag börjat dricka ytterligare ännu mer kaffe!!!

Jag vill bli fri från allt!!! Jag vill inte ha några mediciner, inte vara beroende av rökning eller kaffe eller dricka mängder av alkohol.

Men vad ska jag nu istället göra då??
Inga självskador...
Inga tabletter...
Inget godis...
Ingen alkohol...
Ingen rökning...
Och nu inget kaffe...

Ska jag behöva ge upp mitt kaffe som jag verkligen har börjat gilla!!?

Vad ska nästa beroende eller missbruk bli?????